Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag fanns

jag fanns för dig.

jag muntrade upp dig.

var alltid snäll.

jag älskade dig.

var som lyckligast när du var det.

oroade mig när du gjorde det.

tänkte på dig dygnet runt.

vi hade kul tillsammans.

och jag trodde du tyckte det också.

men nu, har du blivit någon annan.

vem är du?

vem tror du att du är som gjort mig bekymrad.
som gjort, eller rättare sagt gör att jag fäller tusentals tårar.
som nu, struntar i mig när du inte behöver mig.

du utnyttjade mig.
men jag älskar dig fortfarande.
kan du inte bara lämna mig för gott?
och sluta återvända till mig om och om igen.

men detta är mitt egna fel.
det är därför jag inte säger hur jag känner till dig.
för jag vet att det är jag som är känslig.
att det är jag som misstolkar.
att det är jag som är svag.
att det är jag som tänker för mycket.

jag förvirrar mig själv.
skadar mig själv.




Fri vers av Konstanzia
Läst 173 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2012-06-21 15:37



Bookmark and Share


  Jeflea Norma, Diana. VIP
Mycket intressant det handlar om flickor i alla ålder men kärleken har igen ålder, tanten som skriver till dig, idag blev 57 utan ångest.
fast jag känner mig ingen i den du skriver det var som igår,
När tiden går inser man att var så bra att gud gör hinders prov
du skriver so vacker och förundrande om det blond och förföriska tar din kärlek ifrån dig, dina ögon sten. Sådana är visa kvinnor bara tar för att dem kan, ofta slutar för dem med bröst kancer.
Jag såg en tavla: det var en modern flicka som hade en laka på huvud och skrev till sin kärlek som svek hon.
Tita:
”en bild på mig när jag var en värdefull staty”. Hon tolkade mycket diplomatisk kulturella bettende och blev en levande konstnärinna.
Ha en glad midsommar.
Diana.
2012-06-21
  > Nästa text
< Föregående

Konstanzia
Konstanzia