jag har inte tid att känna efter...
men ibland undrar jag i några minuter....
men i nästa stund skriker barnet
kallar disken eller påminnelsen om att uppgiftens deadline är nu
men ibland undrar jag om det är hälsosamt det här....
men så bryts tanken av ett sms av ett samtal från vännen
fast jag tror inte att detta kan vara bra...
men se alla dammråttor, jag måste ta dem
är det här verkligen kärlek?...
kanske jag skulle ta och städa städskåpet, matlistan måste skrivas
att du blir arg så ofta..
just det försäkringskassan, och måste mejla akassan.
vad är rätt beslut i det här?
jag har verkligen inte tid att känna
Livet måste bara rulla vidare. Kanske under semestern kan jag ta mig en funderare?
Skulle vilja gråta...men jag måste le för min dotter är här
Diskmaskinen måste tömmas och bordet torkas och matresterna kastas ut.
Jag får undra vidare imorgon kanske jag hinner då...