Han sitter med de andra i ringen.
Jag sitter på golvet bara någon meter bakom
med gitarren i knät och sjunger
”bara när du inte hör, vågar jag säga så.”
Jag vet att om jag reser mig upp
och tar ett steg framåt skulle jag kunna
lägga mina armar om hans axlar.

Men jag skakar bort tanken,
hör någon säga att vi ska åka nu.
Han ger mig en kram innan jag åker och jag lever av hans värme,

ett litet tag till.