profetröster tystnar
i aftonskymningsland
där drömmer man om
shangri la och samarkand
ett nytt lyckorike
i lyxigt glittrig skrud
där njutning är normen
och människan är gud

när människan blir
alltings slutgiltiga mått
blir livet så futtigt
och allting blir så smått
att världsalltet ryms i
ditt eget intellekt
din värld blir ditt ostron
och själv är du perfekt

om människans vishet
är grumlad utav gift
och om till om med
hennes ädlaste bedrift
bär vittnesbörd om
hennes onda natur
har sötman en bottensats:
bitter och sur

nu invänder någon:
det där är pessimism!
dessvärre så är det
de facto realism
ty i vår så kallade
självständighet
så lär vi oss aldrig
att vi så lite vet

LARZ GUSTAFSSON 080117