den yttersta dagen som den innersta punkten varje radie utgår ifrån
klotets mitt som allt graviterar mot

när vi en dag släpper vår längtan från marken
slutar sträva mot himlarymder från våra platser på jordytans hisnande breddgrader, höjder och djup
då störtar vi inåt genom planeten
av flytande järn ett innanhav, genom brinnande sten fram till planetkärnans minsta punkt

den är början och slutet och världsalltets första vokal i hettan i materiens hjärta
här samlas all tid och allt rum
här är splittringen slut och vi ses helt och samtidigt
här är domen och gästabudet