Oförståeligt och inte alls nyskapande. Nåväl.
En tillbakablick och ett ljus
Du upptäcker att bilden vi ser föreställer en parodi av vad vi brukade vara
Jag försöker krama dig men det svarta har växt och det sipprar ut genom mina fingertoppar
Vidrigt
Du puttar mig mot kanten och min balans orkar inte rädda mig igen
Jag tappar fattningen och orkar inte vara redo när du skriker Spring för i helvete
samtidigt som jag äntligen gett upp
Men jag rusar ner igen och jag längtar efter en upprepning
Atmosfären är geggig och jag är omöjlig till att
komma igenom som förut
Du dimmar bort i den tjocka omgivningen med en blick som
lägger allt på mig
Dina kommandon saknas men effekten av oss två
blev mörkare än allt jag varit med om
och jag tvingar mig till att hata eran som
jag älskar och som var vi
Snart är klarheten tillbaka
och jag vaktar hans andetag
samtidigt som jag flätar strängar av hans hår och mitt hår och kyssarna här utanför
Jag kommer på mig själv
det elakaste jag någonsin gjort är att behålla honom hos oss