Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Oförståeligt och inte alls nyskapande. Nåväl.


En tillbakablick och ett ljus

Du upptäcker att bilden vi ser föreställer en parodi av vad vi brukade vara
Jag försöker krama dig men det svarta har växt och det sipprar ut genom mina fingertoppar
Vidrigt
Du puttar mig mot kanten och min balans orkar inte rädda mig igen
Jag tappar fattningen och orkar inte vara redo när du skriker Spring för i helvete
samtidigt som jag äntligen gett upp
Men jag rusar ner igen och jag längtar efter en upprepning
Atmosfären är geggig och jag är omöjlig till att
komma igenom som förut
Du dimmar bort i den tjocka omgivningen med en blick som
lägger allt på mig

Dina kommandon saknas men effekten av oss två
blev mörkare än allt jag varit med om
och jag tvingar mig till att hata eran som
jag älskar och som var vi



Snart är klarheten tillbaka
och jag vaktar hans andetag
samtidigt som jag flätar strängar av hans hår och mitt hår och kyssarna här utanför

Jag kommer på mig själv

det elakaste jag någonsin gjort är att behålla honom hos oss




Fri vers av Vimmel
Läst 309 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2012-07-26 00:43



Bookmark and Share


  Lena Själsöga Keijser
du målar med skarpa linjer

bilder stiger fram


2014-04-11

  Elinsomalltid
Låter inte som särskilt behagliga känslor. Du får fram det bra, kärleken också.
2013-01-28

    ej medlem längre
Starkt! Gillar din personliga skrivstil.
2012-12-11
  > Nästa text
< Föregående

Vimmel