Det vilsamma i hur ängen

sveper sig själv i dimman var natt

hur träden söker fukten

och himlar rör

hur steg tystnat och stannat,

om än för en minut känns tryggt

inför natten där dag tar slut

Sedan ljuset som väcker så varsamt

resta är ängens strån och himlen

behåller sin hemlighet

vart skyar vilar ögat och

var fukten kommer i från