Farväl du älskade
finaste jag haft
så ledsen att du inte hade mera kraft

Du försvann så plötsligt
och beträdde okänd mark
här sitter jag så ensam
och är allt annat än stark

Den samhörighet vi hade
när du fick mig i trans
vi låtsades att världen upphörde och inte fanns

Stegen som jag vandrar
önska de tog slut
så vi kan återföras samman
och få ett avslut

Nätterna är så långa
timmarna blir år
den smärtan som är inom mig
är blödande jävla sår

Ensammast i världen
i natt ringde min mobil
jag trodde det va du, men så plötsligt slog det mig

Du kommer aldrig mer att ringa
jag får inte någonsin höra din röst
för du valde och försvinna
fast vi kunde problemen löst

Du sade alltmer ofta
att detta var din sista sommar
om jag tar de här tabletterna ikväll, vaknar jag då i samma värld som du
när jag somnar?