Men det räcker inte; jag gör anspråk på hans själ

och fulla engagemang.

De vanliga människorna, de glada människornas

skygglappar, och rädsla för det vilda varandets

okonventionella ljusliv, det skrämmer mej inte längre...

...jag har för länge sen fattat att jag inte passar in

någonstans i denna underliga värld... allra minst bland

mina syskon.


Jag är en bakåtblickare, för jag ser hur mycket som gått

förlorat i det förflutna, hur människorna har utarmats

psykiskt och själsligt... men jag kan inte låta denna sorg

bygga bo i mitt väsen... jag har inte kommit hit till detta

liv för att vara deprimerad och psykotisk... jag är ämnad

för inspiration och glädje, och framför allt för: KÄRLEKEN!