Gräsmattan är fuktig av morgonens dagg

jag går försiktigt ut utan ett plagg

ställer stolen mot soluppgången

njuter av den vackra fågelsången

ser hur en ny dag randas

känner att det är lätt att andas

hela tillvaron säger förlåt min vän

det är en ny dag och vi försöker igen

solen värmer både kropp och själ

jag blickar ut och säger farväl

ser hur daggen försvinner med gårdagens bekymmer

undrar hur mycket energi en människa rymmer

var dag en ny utmaning en ny pärs

jag tror jag öppnar en bärs.