Tvivlarens ensliga fotspår
korsar en tvärsäkers sko
Någon är ute och motgår
krossar en nyss uppvälvd bro

Stålhättan slår som en slägga
eldstål mot stenburen sorg
Krossar all tröst och vill lägga
världsalltets hat, som en borg

tätt intill tvivlet som stannat
tiden som fräter som lut
Sylvasst mot huden ett annat
våld som nog aldrig tar slut

Kärleken vissnar i solljus
tvivlet får ro i dess grav
Sorg möter högmod- ett vågbrus
dränker vad livstiden gav