Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I stunden

Inte längre glimtar hon ljusspel i taket,
det var bara något som var tillåtet i kombination
med klarrött blod eller frätande tårar.

Ljudet av liv var det som hon nu hörde,
det som syntes var skenet av mjukhet,
oskyldig sårbarhet, så öm.

Inga djupa tankar föll henne i sinnet,
bara fingertopparnas beröring
på den som skänkte henne detta tillfälliga lugn.

Andetagen,
in
ut
in
ut

I ett så harmoniskt tempo.

Hon visste att hon inte behövde be för sitt liv
efter ytterligare ett liknande tillfälle,
hon visste att det skulle komma när det var dags.

Efter vad som verkade vara en alldeles för långt tid,
så insåg hon vad som var upp och vad som var ner.

Vad som var styrka.
Vad som var lugn.
Vad som var menat.

Äntligen hade ärren och vågens tid börjat blekna,
en ny era hade kommit till begynnelse.

Vad det nu metamorfosen startar, utvecklingen från död till levande?

Ja, hon ville våga sig påstå det.

Just i denna stund.





Fri vers av Caiisa
Läst 158 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-07-06 00:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Caiisa