Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En efter en tågade de ut genom portarna, Ut bland träden. Några hade börjat springa för att få bättre områden, och försvann ur synhåll. Folk pratade nervöst med varandra, alla höll krampaktigt i sina väskor. Luften doftade av tusentals frukter.


In i det vilda, gröna borta (Into the wild green yonder)

Ack, bröder och systrar,
Se denne pojke, vars namn är Ambi,
Så fruktansvärt imponerad av alla andra världar
Utom sin egen.
Jag skulle inte lita på något Han skriver,
För jag har sett en himmel som inte är avsedd för kvinnor,
och ett helvete som inte är avsett för män,
Och I dessa korridorer rör sig märkliga och underbara ting om nätterna.

“Lämna mig inte i det här skicket!”
Jag tog tag I hennes arm och stoppade henne i en rörelse,
Hon sa:
“Metafysikens floddeltan är härligt farliga i morgonregnet”
Och jag grät av obeslutsamhet,
För jag är alldeles för van vid att inte ha något att förlora

Och nu känner jag äntligen huvudvärken komma,
Likt ett turkost saltvattenfall över mina stekheta membran
Nu hör jag igen maskingevären viska mellan träden,
Hamnens högtalare genom dimman eka över skyddshjälmarna.

Ett tragiskt fall, mina käraste, om inte bara tillstånd eftertillstånd,
Som kommer fortsätta torka och brinna i solen.
som nu skriver sina första rader på länge,
Och sina sista på längre.
Lita inte på dem.




Fri vers av Ceylon
Läst 311 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-07-07 16:09



Bookmark and Share


  blåbärsdrömmar
läst igenom en hel del av dina texter nu och du skriver förjävla bra!
2012-11-28
  > Nästa text
< Föregående

Ceylon
Ceylon