När sommarnatten skymmer sol
som skyar, men av mörker
går tiden daggkyld utan skor
att söka skydd mot hösten

Men ingenstans kan tid få ro
när natten jagar dagen
Den springer andfådd nakenlopp
och vissnar liksom gräset

i sommardagens grymma ljus
där livet går förlorat
att falla mot den mörka jord
en kista vigd åt döden

Men ingenstans kan tid få ro
nej inte ens i döden
där väntar våndan, den att bli
en nyfödd dag om våren