Jaha,
så var man där igen
totalt frilagd
det börjar kännas som en väderlek.
livet och jagets tillstånd.
åska, sol och regn. Kuling vid kvarken!
kom att tänka på liknelsen av något som spolas rent på en strand
vågor som sköljer bort sanden
trodde jag var en del av stranden
men icke

är man inte ett sandkorn går det inte att smälta in där
det fattar ju tillomed jag
om man inte lyckas slå rot förstås
då är man en palm
men det är jag inte
tror jag

Man får leta efter en grushög där andra stenar är lika stora
eller för alltid bli en ensam blöt klump

är man en gammal plastflaska eller annat plastobjekt gäller samma sak.
I en kasse med likadana föremål blir man som sand på en strand.
Jag föreställer mig att den är lycklig.
Stranden, och kornen däri.

Vågorna slår och slår
ebb byter med flod
en ständig starfett
jorden snurrar
men det är inte på skoj!
Långsamt eroderas den
till smuts
som inte står emot!

Mjället på axeln på den nytvättade tröjan är bara ännu ett bevis.
Förfallet jagar oss alla när vi inte sover,
eller åldras man då också kanske?

Det känns inte så.
Det känns som man står stilla då
i drömmarna
eller kanske till och med blir lite yngre på
natten
mer sammanhållen
bakvänd erotion
bakvänd entropi
invänd erotik
kroppen läker

drömmarna bryter ner en annan verklighet
till meningar och ord
förklaringar och färger
plockar isär världen
och bygger upp den riktiga
lappar och lagar
som en liten farmor
men strumpsticka
(vad nu det är, men kanske någonting man lagar stumpor med)

-god natt!