Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pappersmassa

Undrar du aldrig varför himlen är grå?

Får du aldrig svårt att andas?

Blir du aldrig rädd för att falla in i mängden?

Att förlora vem du är?


Som papper blir folket slitet i bitar,
av de som har makt att göra det.
Pressar oss och dränker oss i förtvivlan,
tills allt som finns kvar är en välkontrollerad grå sörja.


Blir du aldrig nyfiken inför morgondagen?

Blir du aldrig beskyddande för din identitet?

Blir du aldrig besviken på att du ser människor som du överallt?

Blir du aldrig fylld av energin att kämpa emot?

Så som jag kämpar var dag?



Jag har ärr på min kropp som skriker om min forna svaghet,
men jag döljer de inte längre under lång ärm.
För de ger färg åt min kropp,
de skapar mönster på min hud,
så att jag aldrig, ALDRIG kan smälta in i det grå.

Jag lyser av färger, för alla er som valde att inte kämpa.






Fri vers av Caiisa
Läst 208 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-07-09 23:30



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Stark dikt och upplysande!
2012-07-09
  > Nästa text
< Föregående

Caiisa