Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när hoppet tystnar.

när du försvann,
tog du med dig mig.

em tom kropp,
och mitt sista hopp,
är det enda som finns kvar av mig.

hoppet om att du kommer tillbaka,
hoppet om en ljuvare framtid.

men hoppet försvinner fort,
likt en vild fors.

mindre och mindre av mig finns kvar,
och det krävs mer och mer för att kunna få mig bli glad.

du skulle hela mig direkt,
men du kommer inte.

och med hoppet,
så försvinner
jag med.




Fri vers av Konstanzia
Läst 191 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-07-10 18:08



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Konstanzia
Konstanzia