Att ha dig här, hängandes; svävandes över allt jag gör,
Över alla tankar i min dimma till hjärna
det gör mig så utmattad, att inte veta var vi står.
Men som i extas går vi ändå tillbaka till det här; till vårat speciella sinnestånd:
Till vårt egna land.
Det är ur min kontroll, jag är din; våra kroppar som ett och våra tankar enade.
Helt urlakad, kraftlös, men oförmögen att göra något åt det;
Varför stannar vi här, mitt emellan ingenting?