Vi skriver om natten, som den vore evig

Vi skriver om kärlek, som om den vore odödlig

Vi skriver med svarta bokstäver, på ett sätt där vi tror att vi styr

Och visst styr vi,
men inget mer än orden som så ivrigt velat runt i våra huvuden,
som längtat så på att blivit fria

Fria från vad?
Och hur?
Orden så små och så obetydliga är redan fastsatta i meningar

Hur ska vi kunna skriva om det obefintliga när vi förstör dess mening av att nudda tangenterna?

Ett kryss i högra hörnet, handrörelsen som stänger av skärmen, stegen mot ytterdörren


Luft


Där ska du finna vi finna den sanna meningen av de ord vi skriver