gråa moln
döljer solsken

tar upp tid med bekymmer
smärta
är det bara du som gett mig

nu,
i samma stad igen

och jag vet att jag inte borde
vända mig om
och minnas

men dina ögon är bekväma
att sakna

din blick
är ofrivilligt bindande

jag ljuger för andra
och lite
för mig själv

du kommer aldrig tillbaka

fast det gör du alltid
ändå

som bagage

och jag borde inte vilja
sakna

men det är svårt
att släppa taget
om passion

när den är farlig
osäker

självdestruktiv.