Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ja, vad vet jag...


Hysteri

Min vän kompressen och jag
Vi dricker choklad tillsammans
Han håller mig från att läcka
Men inte från att glömma
Jag måste bort
Måste ut
En ny runda kakao
En ny filt
Ångesten kryper och river
Tusen fötter med saltsyreklor
Mjölken har skinn
Mina plåster med
Jag river av dem för fort
Öppna dörren åt mig!
Lås upp porten
Bara på glänt för mig
Riddaren kastar ut prinsessan från tornet
Så hon ramlar och slår sig
Han behöver också bli räddad
Från sig själv
Och han låser in sig
Då och då ser han på henne från hennes torn
Jag känner mig inte hel

Jag fyller nog inte år
Jag har ju inte blivit större
Inte en dag äldre
Intet mindre feg än när jag var sex
Första dagen i skolan
Allt tränger sig på för att det måste
Obligatorisk Plikt (Hatiskt)
Ansvar Linus, kan du stava till det?
F-r-u-k-t-a-n
Levande ljus i natten
Beröm och lyft på hatten
Äh jag är inte värd det håll tratten
Jag är ett barn som stannat
För jag vågade inte gå ut i luften
Ut i det okända
De puttade mig och min fantasi bar mig
Och jag gömde mig i min värld och hoppades
Jag ville att min kärlek till fantasi skulle belönas
Min bro blev påbörjad men inte klar
Ranglig men inte ohållbar än så länge
Den röda hinken är full av hållbart material
Tilltro, ärlighet, vänskap och kärlek
Whenever wherever forever
Det är vad min bro bygger på
Där står jag med båda fötterna
Försvinner det faller jag
Värdelös
Otillräcklig
Ett krossat, sprättat och knäckt kid i diket
Och så fyller jag mina ögon med lögner
Fyller min sträva tunga med likgiltighet
Se min rustning är rostig
Min svärd kommer att gå av
Och min hingst svälter
Och jag är bara ett svep från att bli någon annan
Jag är så ledsen för det




Fri vers av Bravorion
Läst 403 gånger
Publicerad 2006-02-06 09:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bravorion
Bravorion