Snyggast på skolgården i nian var hon, och hon körde senare en folka från sextioåtta med ett trasigt marchal extraljus.

Och som alla kranka pojkar kunde jag gå varv på varv för att se ett leende och få våta drömmar och leka med tankar och skruva på min egen.

Folka.

I gymnasiet var hon mer kvinna, vackrare och alla ville ha henne. Nu åkte hon Ford med elhissar och jag parkerade bredvid en gång och jag hittade på saker för att råkas. Hon såg åt äldre pojkar än jag.
Tänkte på att älska i baksätet på min folka som nu var svart och röd med ett takräcke av trä.

Femton år passerade. Hon lekte med häftiga män. Jag lagade på min bil.

Min folka.

Folkan står och dammar i vårt garage nu men vår dotter är glad och ler och hon säger att pappa, jag vill aldrig ha nån ford.