Vad tänker vi om varandras tankar om varann tidens bilder tolkar du dem i process likt jag? Ser du även mig i vardagslinnet i långtråkighetens boning, i de upprepade spår likt kassar släpandes med maten Minns du oss och jämförs spåren Hänger det en själens passion i det nya för mig kantras vår vardaglighet ännu av passionens dimmer, Är det bristen i självkänslan eller det utsökta i det unika i vårt vi Jag älskar dig och saknar det vi kunnat skapa, lika tydligt som jag känner tunga mantelns passiva tyngd längs de onyktra benen jag formar orden om dig jag prövar dem i munnen känner hur de smakar varje stavelse smeker emot gommen, hör hur jag omfamnar kanske kallas det för acceptans börjar närma mig ditt centrum stavar din sjukdom som den flicka som övade på alfabetet alkoholism hur den andas mellan era väggar är en historia som skrivs av er så unikt och vackert tillåts nog det vara, Din sprödhet har klarnat din rädsla och vår själ kärlek är en mångbottnad gåta där jag simmar i mitt eget hav jag anar att du djupast önskat följa, att du hade drunknat av det du en dag kommer klara av Min kärlek önskar att du ser ett världshav, störtvågen och den rasande hand som hindrar dig att sköljas nedåt där hänger själen för alltid kvar, måhända hänger kärlekstagets styrka i de fingrar som aldrig önskat släppa tag