Önskar frysa oss mitt i tidens enfaldiga
spår som kuggar som spårat ur kopplas
vi om

Du står vid en tröskel

det är mulet

din blick har rusat klart



I bilfärden till stugan finns där en tystnad

som efter kamp som efter brand


Det som anas mellan mänskor

det ordlöst klara

har värkts ut och rygglagts

där

det ljuvliga som värker
upphört blöda



Vi älskar åter men nu ser

vi bägge två ljuset,
det som för mig låg dolt,


det som namngavs av

din själ



den är nu öppen då jag kan se


den




inget annat har just hänt