Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

du tog med dig mig, när du försvann...

när du försvann,
tog du med dig mig.
mitt liv.

när jag nu sträcker ut min hand,
finns din inte där för att hålla i min.

du finns inte längre här för att torka mina tårar.

eller för att fånga mig när jag faller.

du har lämnat ett hål i mitt liv,
ett hål i mig,
som tillhörde dig.

när jag tänker på dig,
blir tyngden, hålet större. rivs upp igen.
och smärtar mer.




Fri vers av Konstanzia
Läst 183 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-07-18 17:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Konstanzia
Konstanzia