tänk att livstron gör sig bilder där
i nöden, att min själ tycks rycka till

lämna mig aldrig skrek ni

ögon bedjande tycks aldrig få bestå

det är något kladdigt över svaga lår
över nöd
över beroende

du tyckte det var befogat

det går inte längre att bortse från

jag kan leka med ditt perspektiv i timmar

Har du någonsin lekt med mitt

Kastat teorier i den luft som kunnat

anas


jaget suktade efter att en enda

en ynka människa haft vilja nog att


samla ihop, plocka isär

jämföra och ge mig det som

bär


jag tror det kallas hopp


har aldrig sagt att jag var enkel

du sade att du såg och inte var rädd


du ljög förstås


såsom vi ljuger


Din lögn har manglats nog




En dag kommet himlens regn att
spola bort mina verktyg

de kommer alla rosta


du har inte tänkt att införskaffa något

skjul


sådant ingår inte


du förbereder inte livet

jag borde insett varför smärtans hjulspår
fastnade i dyn

jag skulle förstås slagit upp en duk
hindrat regnet

Ett regn du inte vågade namnge

min rädsla för det oförutsedda


det var ditt regn

där låg jag förkrossad, bedjandes


på lur


satte in mina besparingar hos en

säkrare bank

Ifall din aktie skulle rasa


Du skyllde raset på min insättning


du var finansman