När jag låg på knä
fastfrusen i lera,
fick du konturer
gick runt mig i cirklar.

En ansiktslös undran
i skuggan bakom mig.
En trappa av luft
som lyfter och bär mig.
Hur högt kan jag komma?

Snart svävar jag tyngdlös
i rymden mot solen.
Sen sotig och svedd, med vidöppen mun,
jag sväljer hett solstoft och rämnar av liv.