Ugglans rop i natten
och gnagaren med fågelklorna djupt inborrade i kroppen
är det ondskan
eller kanske bara livet sådant det är

och den som är utan skuld får kasta den första stenen

men är det ugglan som står som skökan
dömd till döden för sin vällustighet i natten
eller är det kanske skaparen som låtit fågelklorna borra sig djupt
genom livet

Så att Gud själv är den onde
den som skapat livet sådant att det kräver liv för att leva.

Som om döden skulle vara det som krävs.



Men när ugglan slår gnagaren och gnagaren skriker i döden
är det då ondskan som triumferar?
eller är vi bara förblindade av makt och förstockade av begär
så att vi inte ser själva livet

det som säger att det är själva livet som är det som krävs
av ugglan
och av bytet som är gjort levande för livets skull
som en mening utan förstånd
men befriad


Ändå står vi där med stenarna i våra händer
ivrigt lyssnande till de domare som höjer sina röster och menar sig veta
det onda
och det goda

Som om ugglan skulle kunna leva utan sitt byte.