i drömmen
kom du
vi satt i det mörka vindsrummet
längst upp i höghuset
hukande under taket
bortglömda
Rummets enda fönster släppte in en strimma ljus
där dammpartiklar dansade
långt nedandför
havet
ljusskimrande och skummande
Ett hölje av grått täckte dej
dina ögon kände mej inte
jag smekte ditt huvud
min hand kunde inte
förnimma din hud
mina kinder torra
Jag förstod inte varför gråten var frusen
och stum
rummet trängde oss tätt mot varandra
kvävande nära
och ändå oändligt avlägsna
vi kröp till fönstret
jag tog din kalla hand
såg havet locka nedanför
jag skulle så gärna velat sörja dej
med friska tårar
att få släppa känslan fri
låta den bli aska i havet
längtade efter att hoppa
med dej
att vi skulle sväva som lätta fjädrar
mot det levande havet
långsamt utan smärta
skulle vi knyta upp de trasiga banden
skulle vi lämna vårt trånga rum
och befrias
omslutna av det stora vattnet