|
system
fjärrvärmesystemet ner i berget
det var något mer
något du glömt
det är plast järn och något okänt
värmesystemet
ett varmt vatten
barnet som kramar undulaten
för hårt
leksaker överallt, camshow
på dagen letar jag rum
utan fönster
det här är natt, all gråt finsk
hur mycket ursprung
vad är jag - vem
i all denna trafik
i ett mönster av regn
i denna hinna mellan ditt och mitt hus
kundvagnar som fylls
rullas runt av okända människor
mitt blod, mitt enda sugrör
ner i glaset
fjärrvärmesystemet
något mer
som du glömt
och nu vänt tillbaka
för att hämta
ormens väg
under stadens golv
jag vann
över den cancersjuke
lever vidare med undulaten
tåg som kör förbi
södertälje station
under en regnbåge
regn i min kur, vänta
snart har jag väntat en timme
att få färdas snabbt
komma hem över gravarna
in genom porten
till auswitch/ nyköping
benknotor och sugrör (igen)
hamburgarkedjornas lugna ljug
att väsnas vara svag
barnfetman på barnkyrkogården
slöa väggar runt hjärtat
akuta sår i glädjen
händerna som håller hårt
tappar glas fulla av
se hur jag försvann
i alla hårfärger
undulater från åttiotalet och framåt
flyger vilda
i skators magar
förhör eller är det småprat
på vägen till drogtestet
i källaren inunder
kissa, kissa på
breddfyller muggen
pliten spiller
kort förhör, nu formellt
polis polis färskpotatisgris
sedan ut i gryningen
klumpiga ensamma steg
på stadens golv
vilar vid den stängda kiosken
ett flera år gammalt löp berättar:
ingenting har hänt
jag är ren
ni tog lite tid
ni också
sover i stängt rum
hon är kön och mun
ljus kropp med märken
trycka med fingertoppar
på färska champinjoner
strålningen är verbal
och tyst
ett skelettdjur med norrländsk rygg
det blir aldrig riktigt mörkt
bara om man blundar eller dör
modernt följer du din tid
ändå missas detaljer
din facebookstatus minns
dig från förut:
när du ännu längtade.
ute på fältet
trandans och ett högt torn
med förseglad hiss
ett milt hänglås förklarar
inte ditt eller har du nyckeln
du är för mjuk
skänker bort ditt yttre för ingenting
dansar blygt
jag kan se hur ägorna
runt tornet krympt
jag går på din mark
ett varv tar en timme
förut var du rik
dina ord kom
i sekunder
det var aldrig bråttom
stålverkets rök, glödgade plåtar
härdar som fjortonåringar
i den här staden gör
som jag gjorde
och du
minns blommorna nyckeln
hedersordet kontraktets signatur
vinden som böjer fältet
runt skördekarlens skördemaskin
Övriga genrer
av
Christer Eriksson
Läst 924 gånger
och
applåderad av 10 personer
Publicerad 2012-07-28 19:50
|
|
Lena Renman
Instämmer med katt.inc
Tack Christer öfr din ord med mycket mycket innehåll
2015-01-11
|
|
|
Leia
Någonstans i mitten får jag lust att
stampa takten, likt tempot i en Dylan-sång.
Vilken känsla du förmedlar.
Mycket bra skrivet.
2012-08-14
|
|
|
katt.inc
Jag blir ju lycklig när du skriver. Här en salig röra av intryck, känslor och verkligheter, allt sida vid sida och allt händer nu eller igår eller imorgon. Utanförskap, innanförskap, barn, vuxen, maskin, människa och ja, allt hänger samman. Jag tycker om hur du får den lilla människan att lysa igenom i detta halltande maskineri som är vårt samhälle, vär värld, vår historia. Jag vill också läsa mer om undulaten, jag har en slags hatkärlek till dem. Tack för en salig, fantastisk röra.
2012-08-04
|
|
|
kråkan
Gillar detta, öppnar sinnet och får det att se det som är i en salig röra av dumhet och snygghet utan omsvep..tack!
2012-08-04
|
|
|
Mikael Lövkvist
Jag har bara läst den två gånger men den rör om inom mig. Jag tänke/känner att du är alltid läsvär. Jag tänker/känner att kag skulle vilja sitta ned och bara lyssna till dig berätta. Jag skulle vilja lära mig att tysta mina tankar och verkligen höra. det finns så mycket man kan lära av varandra. Jag tackar dig för de vyer och perspektiv som du skänkt, här, genom åren. Jag gillar de 'resor' som dina dikter är (för mig). Jag får resa med i dina intryck, tankar, uttryckta känslor, betraktade landskap, stadsdelar, politiska trender, absurda moderna beteenden, osv. Jag vet inte riktigt vad god konst är. Men du har definitivt berättarens gåva. Jag vill sitta ned, lyssna, söka förstå din vy, och dina erfarenheter. Jag tänker nu att det är en av författarskapets stora gåvor (kanske måhända för alla inblandade): Man får empatiskt leva sig in i den andres inre och yttre världsperspektiv. Tack Christer. Jag upplever alltid din röst som viktig.
2012-08-03
|
|
|
Anna Frölander
Din dikt klickar fram bilder i mitt huvud i ett till synes outsinligt flöde.
Tempot är högt men tonen ändå lågmäld. Du ger dig i kast med allt, känns det som.
Det är mer än inspirerande att läsa. Du spelar inte på säkerhet, tvärtom, du bryter av
och vänder precis när man tror att man vet vart det barkar hän.
Undulaten… nu är den med igen och det är verkligen något som jag tycker att du kan spinna vidare på, du skulle kunna låta den bli stommen i något större.
Det här är inget jag smälter på en och samma gång som läsningen är över. Det är tack och lov mer än så.
2012-07-31
|
|
|
am
det här känns inte alltför konstruerat till skillnad från många andra texter och det gillar jag verkligen. jag tycker det blir väldigt vaket och okonstlad särskilt första biten. sedan fastnade jag särskilt för vissa stycken som "det blir aldrig riktigt mörkt
bara om man blundar eller dör "
och
"i all denna trafik
i ett mönster av regn
i denna hinna mellan ditt och mitt hus"
jag återvänder gärna och läser igen
2012-07-28
|
|
|
Nästa text
Föregående
Christer Eriksson
|