En bortglömd ilska som bär

dit ditt samvete aldrig bar


en röst som gav tröst i ett hav
där läkande kött inte var

jag försökte dikta bort din skam


Skammen svarade

däri fanns vår själ

Det känns som knivskaftet måste
genomborra min hud för att läkkött
hos er skall läka

varför skriver inte ers gelikar om
annat än skepp som sjunker

varför ska vi lyssna till de intrasslades
stigar där ingen människa finns beskriven

där ingen verklig kamp finns beskriven
där ingen skam kläs i livskamp och
mänsklig ånger

Allt bär egoismens tecken

allt är kaos där ni drunknar

som om ni druckit upp trådar som
slutat ha namn och ett mänskligt
ansikte


det är bara ni som drunknar

Faller faller och åter faller

Inför vems öga faller ni


Vems blick släcker er skam


hur upplevs ert nät av oförklarlig
slummer och slumpvisa nycker


vem betalar era sorger och er

offerkofta


Ser ni aldrig den tomma fläcken

den godheten sliter ihjäl sig för att

fylla,



Inatt har moderaterna sin årsstämma


Alkoholisterna, många av er, borde
delta frivilligt, ni som tror ni älskar
det goda, men tar tag i skammen den
dag det börjar kosta,

Inatt är blodet blott, i de vener vars
röda blod ni livnär er på,


Inatt är himlen blå och inte svart


inatt har ängeln fått sin kvast