Du satte en krona

den tyngde axeln, den vita


klåfingrigt bebodde du de klokas
salar,


Tig inför överheten, inför de upplysta


nära, Du ser mig ju,

Blodröd skapades jag, du klädde av
min nakenhet, speglade dig i mig
och i det oförklarliga,

Du kan se mig vigt dansa, spärra ögonens
vitmålade kanter uti en bok jag aldrig
slutat läsa,

Den kloka stod på tå, inbjöd din gelike
att ta ett steg bakåt, sedan framåt, som
att vägra dansa, och inte erkänna varför
benen inte bar, så ska vi glo på varandra,
längta ihjäl oss, förblöda, I din tystnad ska
jag gissa mognad, åt det som klokskap alltid
hånler,

Jag är en elak djävul med ett hjärta som låtsas
inbjuda djävulen till dans,

Du kan inte dansa med mig, du låtsades
hänförd, du dog, spelade upp,


Och jag dansade högt över ditt brustna

hjärta, hon kallar dansen för Oövervinnerlig


låt tystnad falla Pausa



intag scenen. allt är mörker



Kärleken skvalpar lika oförklarligt trots


detta, jag ber dig inte likt du tillbad


mig att se, Vad är det du ber mig att

se, det du bad mig att se,


Oss, att inte ha det bättre,

som att ligga under dig och höra vår
djupt lättväckta passion väckas under
en måne som alltjämt vill vara sned,


Önskar du att jag ska älska dig som
man älskar barnen,

Jag tror det. jag älskar ännu de två


de är obeskrivligt vackra likt vår kärlek

som jag aldrig låter dö