Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kärlek vid första ögonkastet

Mobilen ringer.... Ljudet på mobilen har hon stängt av för att inte verka allt för desperat. Hans namn kommer upp tillsammans med bilden som han har på facebook. Om ljudet hade varit på så vet hon att det hade blivit jobbigt av någon anledning. En oro byggd på nervositet hade byggts upp och hon hade sakta men oerhört säkert blivit osäker. Hon hade tittat på klockan och försökt låta bli att röra vid mobilen. Saknaden hade blivit allt för stor bara. Därför är ljudet avslaget. Båda för hennes och hans skull.

Hon svarar.... Andningen stannar upp för en stund och hon räknar till två. Han säger något som hon inte riktigt uppfattar. Hon är förvirrad, men det är han, den allra finaste just nu. Telefonen i handen blir hennes älskade för en stund. En stund som är alldeles för kort, men som bara tillhör de båda. Det har gått tre dagar sedan hon fick smaka på hans ljuvliga röst för första gången. Ingenting var meningen, det var inte meningen att det skulle hända något. Men det gjorde det. Den kvällen skedde det, något magiskt! Hennes kropp har fortfarande inte bearbetat det. Hon kan inte riktigt prata om det, hon kan inte tänka på det för mycket, aptiten har försvunnit. Men tankarna på honom, kommer nog aldrig att försvinna.

Samtidigt blir hon rädd.... Hon vill inte förlora rösten som ligger långt bak på telefonlinjen. Hon vill bara ligga och lyssna. Hon tappar bort sig själv mitt upp i allt och det blir tyst. Han frågar - Vad tänker du på?. Det finns ju inget annat hon går runt och tänker på längre, det är ju bara han. Han är så långt borta men ändå så nära. Hon hör hans andetag så tydligt vill bara greppa tag om luften som finns runt omkring honom. Luften som tillhör honom och som hon vill ska bli sin egen, eller ännu bättre, deras. Hon vill hålla i honom och få honom att stanna.

Detta är nog vad dom kallar kärlek vid första ögonkastet. För jag har verkligen blivit inkastad i någon kärlekstunnel på Liseberg. Jag bara åker och åker... Karusellen vägrar att stanna och pirret som man känner när man åker en karusell är det jag känner. Jag älskar känslan, vill älska dig. Kommer att kunna göra det snart. Men inte än... Inte förrän du har stannat åkattraktionen och jag kan kippa efter andan. Kippa efter mycket luft så att jag kan säga....

Jag älskar dig.




Prosa (Kortnovell) av kingdomofpassion
Läst 564 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-07-30 19:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

kingdomofpassion