När ska läppar tala klarpspråk mellan två tungor?
och du få mig att våga andas på nytt
med dessa två tärda järnlungor
min kropp så länge avskytt.
 
Våra ord trasslar så lätt in sig
när fingrar snavar
bland ovårdat språk och hår,
när trånande ögon klär av dig där du står
då du klär i min andedräkt och din är plötsligt vår.

Känner jag en lättnad i mitt bröst
vi delar luft, in till minsta molekyl,
och du viskar genom min röst
och det sprakar, rentav knastrar om oss
likt vinyl
är vi explosiva som trotyl.