Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ånyo

Ånyo

går jag över gräset

planlöst men målmedvetet letande

maniskt muttrande på mitt mantra

och det finns här någonstans

jag tycker mig se det i varje daggdroppe


Havet!


inte ens daggen befuktar den inbitna torkan

det är en chimär om än en vacker sådan

det verkar inte finnas


här


ånyo glimmar det till

droppen undersöks

mekansikt utan hopp om hav

utan hopp om ljus


Plötsligt


droppen bubblar till

ljuset sprids

en havsbris far förbi


Plötsligt


infinner sig den bortglömda känslan

yrsel, domningar, tunnelseende och kroppslig svaghet


Ökenvandringen närmar sig sitt slut

vattnet är nära nu

jag känner det

vibrerar upp från fötterna genom kroppen i munnen

sväljer

det är gott

vattnet


jag går vidare mot kanten, där nere sträcker sig havet ut

stort...tar aldrig slut…inget land i sikte

jag släpper de fastväxta tyglarna


hoppar ned


låt mig känna hur stort detta hav egentligen är

är jag förlorad för alltid?

finns där land?

äventyret har börjat

ånyo




Fri vers av Nio
Läst 351 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-08-03 15:05



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Sveps med att textens sökande, efter ordens trevande och diktjagets längtan efter....livet?
En dikt som berör och sätter känslor och tankar i spinn. Tack för en läsupplevelse utöver det vanliga.
2012-08-03
  > Nästa text
< Föregående

Nio
Nio