Ånyo
Ånyo
går jag över gräset
planlöst men målmedvetet letande
maniskt muttrande på mitt mantra
och det finns här någonstans
jag tycker mig se det i varje daggdroppe
Havet!
inte ens daggen befuktar den inbitna torkan
det är en chimär om än en vacker sådan
det verkar inte finnas
här
ånyo glimmar det till
droppen undersöks
mekansikt utan hopp om hav
utan hopp om ljus
Plötsligt
droppen bubblar till
ljuset sprids
en havsbris far förbi
Plötsligt
infinner sig den bortglömda känslan
yrsel, domningar, tunnelseende och kroppslig svaghet
Ökenvandringen närmar sig sitt slut
vattnet är nära nu
jag känner det
vibrerar upp från fötterna genom kroppen i munnen
sväljer
det är gott
vattnet
jag går vidare mot kanten, där nere sträcker sig havet ut
stort...tar aldrig slut…inget land i sikte
jag släpper de fastväxta tyglarna
hoppar ned
låt mig känna hur stort detta hav egentligen är
är jag förlorad för alltid?
finns där land?
äventyret har börjat
ånyo