En tid planerade den store guden för sitt kommande mästerverk. Det skulle bli en värld med levande varelser i perfekt harmoni, där godhet och jämlikhet alltjämt samlevde i all sin härlighet. Men som i alla berättelser om ädla välgörare måste det finnas en antagonist. Låt oss kalla vår bråkstake för Hin Håle. Guden satte sina planer i verket och såg till att allt blev så vackert att ingen förstod att känna igen vad ondska var. Guden talte som så;

Då skola vi se, tarmar inåt – armar utåt och så välsignelse på det. Sådär, då står det hela klart.

När Hin Håle fick se den store gudens underbara värld med varelser och ting fick han panik och utbrast;

Herregud så mycket lycka, det är ute med mig! Fan ta dig gudjävel, att du alltid skall hålla på.

Men Hin Håle var slug, ty han hade varit med förr. Så sansade han sig så småningom och började smida på en kontringsplan. Såhär talte han;

Hm, människor tycks vara lättmanipulerade och användbara. Ett, jag får dem att tro att guden är allsmäktig och hör bön. På så sätt förlorar de förmågan att lösa sina egna problem. Hehe, guden som avskyr fjäsk.

Men hur får jag dem att våga bete sig tro? Ja, självfallet! Två, jag inpräntar dem med att guden av all sin godhet förlåter dem för vad som helst bara de ber om ursäkt. De kommer få skämmas lite men blir helt hämningslösa anar jag. Skulle passa fint.

Tre, jag lurar dem att de som är lärda på läkekonst är den ondes utsända, ja, det skulle väl vara jag det. På så sätt får de gå sjuka och deras värdelösa botgörare blir brända på bål. Ha!

Fyra, undrar just om de går på att guden vill att de ska hänge sig åt avskildhet och självplågeri och att de skall lova bort sina oförstående barn åt honom. Hm, det vete fan förstås.

Fem, sedan kan den dominanta människan inbillas att alla andra levande varelser bara är skapta för deras godtyckliga ändamål och saknar egenvärde. Jösses var mycket lidande det skulle kunna leda till, haha!

Sex, det tar aldrig slut, jag övertygar dem om att alla njutningar guden skänkt dem är dåligheter de kan få kalla synder och att de är den ondes, jag menar mina, verk. Ja! Jag lurar dem att gud straffar dem för det han ämnat lyckbringa dem med helt enkelt. Hoho!

Sju, nu vet jag. Jag skriver några nonsensböcker som motsäger varandra, där var och en av böckerna når olika folk och talar om hur världen kom till och hur de skall leva i den. De kommer bli skitirriterade på varandra! Tjo! Sen kan de få ha något slags heligt krig och ta ihjäl varandra! Perfekt, gud så bra jag är. Guden ja, den lär få stå ansvarig för alltihop, hehehe.

Åtta, kanske vore lite väl taskigt, jodå, precis som jag vill ha det. Klart det ena könet skall tillskrivas all ära och få dominera det andra, jag ser till att allt heligt handlar om män och att kvinnan bara ska föda, tjäna och offras för dem.

Nio, åh, bäst av allt, jag får dem att tro att gudens skapade paradis är en skitvärld i väntan på något bättre efter döden, på så vis kommer de avstå ifrån att ta sina liv på allvar och dessutom kommer de inte bry sig om hur det går med världen i fråga.

Med lite flyt övertygar jag tillräckligt många så att de med skrupulösa hänsynslösa metoder tvingar resten av människorna att följa mina bud. Mot slutet får jag väl roa mig med att krydda med mitt gamla beprövade undergångsrecept, kristen höger.

Jepp, bättre lycka nästa gång gudfan, det går åt helvete med din värld! Ha ha ha ha ha…