jag såg där den hängde på balkongräcket

i grannhuset, trasmattan med dom vackra

randningarna, det var då jag kom att tänka

på trasmattan jag vävde en gång för mycket

länge sedan

mattan där varje rand var ett minne av ett

klädesplagg någon av mina nära och kära

burit en gång

jag minns den randiga kjolen i många blåa

färger, som jag en gång sydde till mig, som

sen blev ett par byxor till en av mina söner,

till slut blev det en vacker rand i den första

och enda matta jag vävt

jag minns glädjen när jag satt ute varma

sommarkvällar och klippte till remsorna

av det tyg jag ville ha i min matta, sen

när jag komponerade hur den skulle komma

att se ut, det var en sådan glädje kan än idag

minnas dom stunderna

sen när jag satt där vid vävstolen, med korgen

där alla nystan med dom olika färgerna låg

det var en stor lycka för mig

det var inte bara vävningen av trasmattan som

var så underbart, det var den lilla tid egna tid

jag fick, att få vara ensam ägna mig åt det jag

så gärna ville göra, det var guld värt för mig

i en tid för mycket länge sedan

trasmattan då, den blev som jag ville, jag tyckte

om den, det gjorde också min schäfer fia, en dag

när hon var ensam hemma ett par timmar, passade

hon på att bita stora hål i den, det var det enda

hon bet sönder i sitt tolvåriga liv

anits 6 augusti 2012