Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ja nu är jag där igen.


DÖD

Att vara död
är inte någon lysande känsla

det vet jag

Instängd i en låda
avstängd
lite ledsen kanske

ja ledsen kan man vara när man är död
det känner jag tydligt

Tråkigt är det också att vara död
"Vad ska jag göra idag då?"
Vet inte.
Ingenting kanske.

Undrar om det hjälper med musik?
.....

nä




För länge sen skrev jag en önskelista
att man kan önska att bli förälskad
mer än en gång

jag ska skriva en ny önskelista

men "förälskad" vet jag inte om jag vågar skriva

det slutar alltid med döden


Men jag ska skriva det ändå
Kanske man kan bli förälskad i något annat än en människa?
Hoppas det




Fri vers av Albert
Läst 840 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-08-07 22:48



Bookmark and Share

  Rosmarin
Välkommen tillbaks, och roligt att läsa nåt av dig igen!

Det där med konstruktiv kritik, ja jag ska se om jag kan få till nåt vettigt...

Jag tycker dikten faller sönder i två olika delar med helt olika tonlägen och olika språklig form. Den andra delen tycker jag mycket mer om än den första delen.

Den första delen, fram till "nä" känns lite kåserande, som att du försöker göra nåt roligt av nåt som är tragiskt, eller kanske att genom att vara lite lustig hålla något svårt på en armslängds avstånd. Det kan man ju behöva göra, för att överleva svåra saker i verkliga livet, men här känner jag att det blir luddigt. Vad vill du säga?

Så här tänker jag, att om man är död i en metaforisk betydelse så känner man inte, det är liksom det som gör att man är "död". Och då undrar jag till exempel, tycker du man kan vara "lite ledsen" då, verkligen, eller ha tråkigt? Är det inte de som är levande som är ledsna? Eller, kanske man kan vara ledsen, men då är man absolut inte "lite" ledsen utan då är man fruktansvärt ledsen. Hänger du med på mitt resonemang?

Det bästa tycker jag är "Instängd i en låda /avstängd". Så skulle det ju kunna kännas om man känner sig död i en symbolisk mening.

Och varför inte upprepa "det vet jag" - flera gånger så det blir som ett anslag, ett basdunk? Till exempel "ledsen är man när man är död/det vet jag". (Jag föreslår att du tar bort "kan man vara" - det är också lite vagt)

Den andra delen, den som börjar med "för länge sen" känns mycket mer hel, mer att du uttrycker en stark känsla. Här tecknar du en stark smärta , samtidigt med ett hopp. Formen är också mer sammanhållen, med en strof på tre rader i början och i slutet, och tre enstaka rader mellan.

Det här är starkt! Det här är bra:

"men "förälskad" vet jag inte om jag vågar skriva

det slutar alltid med döden"

Varför inte banta ner första delen rejält, så att du bara låter det finnas som ett anslag, att dikatarjaget är död - en upptakt till det du skriver sen? Ta t ex bort det där med "Inte någon lysande känsla" och ta bort osäkerhetsmarkörerna "kanske" och "lite" och "kan man vara".

Jaja, och sen om du tycker jag varit för hård mot din dikt så får du väl skriva och slå nåt hårt i skallen på mig! :-) Det är alltid ett nöje att läsa det du skrivit, annars skulle jag inte idas komma med konstruktiv kritik!
2012-08-10

  Jorska
Ett stycke av texten griper tag i mig lite extra: "ja ledsen kan man vara när man är död det känner jag tydligt" Just det stycket är så dubbelbottnat att jag inte kan annat än älska det.
2012-08-09

  Kristina Wallbing
Kärlekens pris är sorg. Och man kan ju inte välja bort kärleken, inte heller döden. Båda drabbar en...
Din text griper tag! Jag ser att du önskar "konstruktiv kritik"... har tyvärr inte mycket att komma med. Men ville ändå kommentera. Möjligen... att du tar bort punkterna efter det där med musik. De behövs inte. De stör bara tystnaden som behövs just där.

(och sen är det kul att se dig här igen :)
2012-08-08
  > Nästa text
< Föregående

Albert
Albert