Jag visste att det skulle bli sant tids nog
Mina två värsta skräck mardrömmar
En efter en skulle de bli sanna
Mina två störrsta rädslor

Min skräck när jag växte upp
De två människorna som räddade mej undan totalt nedergång
Jag visste när jag växte upp att någon gång skulle de lämna mej
jag var så rädd att bli lämnad ensam
Ända gången jag fick glada minnen var med dom

De enda som förstod mej och som jag kunde prata med allt om
Mina bästa vänner som alltid stod där när havet ville sänka mej i sitt mörker.

Jag viste att dagen då farfar och farmor skulle lämna mej
Skulle komma
Förra året om två dagar så blev det sant
Farfar lämnade mej
Han som var livets mästare och rådgud på allt om livets djupa meningar
Som hade lärt mej en hel del om livets mysterium vid himlavalvet

Snart ett år av saknad och rädslan att snart min farmor försvinner
Då är jag helt själv
Ingen som förstår mej fullt ut
Ingen att prata med på det sättet
Hoppas det dröjer länge till
Även om jag vet att varje dag är viktigt att ta till vara på
Snälla överge mej inte än, stanna hos mej
Älskade farmor

Jag har ett så långt liv kvar och det har inte du
Hur ska man klara sej utan dej?
Stor rädsla och skräck mardrömm och jag vet att den är oudviklig
Det kommer att ske och jag kommer att bli tvungen att stå där själv.
Det är dej jag brukar prata sånt här med
Ingen annan
Men vem pratar jag med när du inte finns längre