Samantha 50

Under de många år jag och Samantha arbetat sida vid sida har vi stött på många egendomligheter. Vi är arbetskamrater men jag måste understryka ett: Det har cirkulerat rykten om att Fred Noonan och Amelia Earhart skulle haft ett sexuellt förhållande. Detta är tokerier, födda i hjärnorna på folk som ser sex överallt, folk som inte kan tänka på annat än sex.

Liknande rykten har surrat runt om mig och Samantha. Helt och hållet fria fantasier utan ett grand av verklighetsförankring. Vi kan duscha tillsammans, sova tillsammans och gå omkring nakna när vi delat rum någonstans. Men Samantha, som är supergay, är gift med en kvinnlig violinist som turnerar jorden runt. Jag å min sida är gift med en konstnärinna som ställer ut målningar och skulpturer över hela kontinenten.

Skulle någon av oss få lust till ett engångsligg, skulle vi få otaliga möjligheter utan att behöva vända oss till varandra. Nog om detta.

Som en röd tråd genom Samanthas liv löper hennes ständiga konflikter med religiösa sekter, den ena vansinnigare än den andra. Det är mig obegripligt hur förvirrade människor kan bli av religionsgrubbel.
Religionshysteri har ingenting att göra med Gud. Ju mer man grubblar dess mer fjärmar man sig från Gud.

Nu packade vi vår gamla trogna cykelkärra samt badade Samanthas jättestora hund Charon. Denna hund måtte väga 75 - 80 kilogram. Efter vad jag tyckte mig förstå, äter han dagligen sin egen vikt i kalops, köttbullar, biff med lök, kyckling, lasagne, marulk, hummer och Gud vet allt. Hans matkonto torde röra sig runt $ 400 per dygn. (Jag har inte frågat, Samantha och jag pratar aldrig om pengar.)

Vi styrde kosan västerut. Samantha har en f.d. skolkamrat, Muriel Goodman som numer är chefsläkare på ett nyöppnat sjukhus i mellanvästern. Hon har bjudit oss att bese hennes sjukhus vid någon läglig tidpunkt.. “Läglig tidpunkt” tyckte vi ha inträffat nu. Vi strosade vägen fram i godan ro.

Med ens bröts friden av högljudda skrik från en kvinna i nöd. Vi skyndade på våra steg och nådde fram till ett kämpande par. Mannen örfilade och mörbultade en kvinna som förgäves försökte värja sig. Innan någon av oss hunnit fokusera på scenen, låg mannen på marken. Charons käkar höll honom fjättrad som i en björnsax. Jag gick fram till den ynklige och höll ett litet anförande.

“Välkommen till verkligheten min gunstig junker. Den här hunden äter vad som helst men har en speciell faiblesse för kvinnomisshandlare. Emellertid vill han helst ha dem styckade i lagom bitar , något jag ämnar ombesörja i detta nu.” Jag drog upp en dolk, cirka 3 dm lång och citerade Crocodile Dundee i en av dennes klassiska repliker: “THIS is a knife!”

Mannen i björnsaxen glodde på mig med ögon uppspärrade av fasa samtidigt som han bönade och bad för sitt liv. Av Samantha har jag lärt mig konsten att snabbt slänga ihop de mest fantasifulla lögner. Jag lovade honom amnesti och fri lejd om han i gengäld svor att aldrig mer bära hand på en kvinna. Jag fantiserade ihop ett manligt nätverk mot kvinnomisshandel. Nätverkets medlemmar höll kontakterna täta och rapporterade till varandra om varje fall av misstänkt misshandel. (Lögn vartenda ord. Tyvärr.)

Kvinnan, som nu slagit följe med oss, berättade att hon, av omständigheterna, tvingats till prostitution och att mannen, som varit hennes hallick i några år, försökt tvinga henne till oralservice åt gamla feta torskar. Hon berättade öppenhjärtigt om genitalia på gamla äckelgubbar — könshår som stålull, svampiga ollon som luktade pyton och ….. Ja, det får räcka så här, ser ingen anledning att fråssa i detaljer.

Vi funderade en stund huru att förfara med kvinnan men så kom Samantha på något. Horny Venus bordell i Chicago. Kvinnorna där har fri läkarvård och goda pensionsförsäkringar. Vi ordnade resa, anställning och bostad. Slår mig att jag inte lagt på minnet vad kvinnan heter. Bridget Någonting har jag för mig. Eller var det Brittany?

Så småningom nådde vi sjukhuset, där Muriel hälsade oss välkomna. Hon var mycket glad att se oss, men ett litet veck över näsroten tydde på att hon inte var 100% tillfreds med tillvaron. Så småningom kröp det fram att sjukhuset haft ett onormalt antal dödsfall på sista tiden. Det var inte några terapeutiska fel begångna — nej det otäcka oförklarliga mysteriet låg ute i samhället. Var och varannan dag kom ambulansen till akuten med ohyggligt misshandlade och snabbt döende patienter. Misshandeln bestod i slakterimässigt utförda könsstympningar. På männen hade pungen skurits av med en glödgad kniv. På en man hade även penis amputerats med resultatet att urinledaren “plomberats”. Mannen avled strax efter ankomsten under omänskliga plågor av uremi.

Kvinnorna voro, om möjligt, än värre åtgångna. Samme inkompetente kirurg hade, likaledes med glödgad kniv, utfört stor faraonisk omskärelse innefattande blygdläppar och klitoris. Ingen enda av de kvinnor som kommit till akuten överlevde.

Ingen av oss hade sett eller ens hört talas om något liknande men en patient som råkat höra vårt samtal, anmälde sig som sakkunnig: “Jag är docent i historia med speciell inriktning på religionshistoria. Jag förstår vad som hänt. Någon självutnämnd präst har etablerat sig här och skapat en filial av skoptserismen. Skoptserna är kända sedan år (cirka) 1000, företrädesvis i Ryssland. De hävdar att enda säkra vägen till salighet ligger i könsdriftens totala kväsande. I praktiken verkställes denna avsexualisering genom att externa genitalia ektomieras i “Det Flammande Dopet” “.

1772 bannlyste Katarina II i Ryssland sekten med motiveringen att den var “kättersk” och det tror F-n det — Katarina har gått till historien som “Nymfomanernas drottning “ och nog för att hon ville ha underlivsbehandlingar men definitivt inte med kniv.

I sjukhusets styrelse satt en erfaren jurist, Abigail Addison. Vi sökte upp henne på kafferasten för en intervju. Kan man åtala för obehörigt utövande av läkekonsten? “Nej, det går inte. “Prästen” har inte föreburit läkarlegitim status och har heller inte förespeglat sjukdoms bot. Det vore skillnad om han erbjudit botande av cancer och om han tagit betalt. Så är inte fallet här.” Men man måtte väl kunna åtala för mordförsök eller grov misshandel? “Nej, det går inte heller. Vad som skett har skett med offrets fulla samtycke…” Vi kom fram till att inga åtgärder skulle ha verkan. Om folk ville bli totalt sönderskurna i underlivet, skulle det vara fritt fram. Så är det bara. Till lagstiftarnas försvar är jag tyvärr tvungen erkänna att ingen vettig människa skulle kunnat förutse någonting så här extraordinärt vansinnigt.

Vi blev kvar hos Muriel ytterligare några dagar under vilka vi visades runt. Vi fick till och med närvara vid ett par operationer. Samantha fick många och goda råd för rationaliseringar och förbättringar på Samanthakliniken — den hon stiftat för misshandlade kvinnor.

Så fortsatte vi vår vandring, intet ont anande. Vi kom till en stad där min detektivbyrå just hade öppnat en filial. För 10-15 år sedan var jag ensam i en liten sjabbig skrubb men sedan jag “outsourceat” till tre mycket kompetenta personer, hade företaget vuxit till landsomfattande med filialer över hela USA.
Organisationen var ytterst välrenommerad och fick icke sällan bistå polisen och FBI med komplicerade analyser och efterlysningar.

Vi skildes åt för några minuter. Jag gick till filialen och Samantha skulle strax komma efter, hon ville bara titta lite i en parfymaffär först. Charon följde med mig.

Samantha kom aldrig. I stället ringde min mobil. “Vi har Samantha och du skakar snabbt fram tio millar, sedan byter vi.”

Mina detektivbyråer har en hemlighet. Färdiga resväskor med falska dollarsedlar avsedda att överlämnas till utpressare. En liten obehaglighet utgöres av ett nyuppfunnet sprängmedel, 3 ggr kraftigare än trotyl. Genom ett sinnrikt arrangemang exploderar väskan med förödande effekt kort efter att den öppnats.

Jag gör ett litet hopp i tiden till midnatt. Jag befinner mig på avtalad plats och tid. Det finns inga gatlyktor och månen är på god väg mot nedan. Jag sitter i min hyrda bil, helt ensam, enligt avtal. Till vänster övergivna industrilokaler och till höger en förfallen kyrkogård. Mörkret är näst intill kompakt.
Jag har meddelat att jag önskar Samantha levererad helnaken. För varje skråma, oaktat hur liten, på hennes kropp, drar jag av 1 Mille från lösensumman. (Hur det där skall ske i praktiken har jag ingen aning om. Egentligen har jag ju ingenting att förhandla med. Jag har mest bara att lyda order.)

Sekunder och minuter sniglade sig fram. Till sist kom en stor vit skåpbil och körde in några tiotal meter framför mig. Tre personer i rånarhuvor steg ur och vi möttes ett par meter framför min bil. Utan att tänka mig för lämnade jag över resväskan. Männen tog emot den utan ett ord och vände om mot skåpbilen.

Då slog mig en fasans tanke. Skulle de öppna resväskan inne i skåpbilen, skulle Samantha stryka med . Jag måste varna dem, men hur? Så skakade marken under fötterna, skåpbilen flammade upp i ett inferno av eld och rök. Taket lyftes av och for iväg säkert 10 meter upp i luften. Det regnade brinnande trästycken och metallbitar och hettan som redan var outhärdlig ökade ytterligare då bränsletanken drogs med i djävulsdansen.

Så småningom stillnade helvetesbranden. Samantha! Samantha hade varit mitt inne i detta. Här inne i Ragnarök hade elden förtärt denna underbara skapelse, min bästa kamrat under 15-20 år.

Jag insåg att jag inte skulle kunna leva vidare efter detta. Mitt enda och yttersta alternativ låg i magasinet i min Walther. Jag osäkrade vapnet och gick in ett stycke på kyrkogården. Med mitt omtöcknade sinne skönjde jag som i en dimma otaliga vackra gravprydnader, fontäner, skulpturer och mycket annat.

Jag sjönk ihop på marken med ryggen mot en stor och tung gravsten. Mitt emot mig såg jag en staty, förställande en naken kvinna. Jag kröp fram och läste på sockeln: “To the memory of Allan Mu**** (illegible) 18******7(illegible)

Jag undrade vem Allan Mu kan ha varit eftersom han förärats en så dyr gravprydnad. Plötsligt böjde sig gravprydnaden fram och skrek i mitt öra: “BUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!”

Detta blev det närmaste jag någonsin varit en hjärtinfarkt. Tänk på det Samantha: Jag är inte ung längre. Häftiga sinnesrörelser kan lägga mig i graven snabbare än ett kaninpar kopulerar. Säg mig: Hur i H******T kom du hit???????????????????????????????????????????????????????????

Samanthas berättelse: Jo, dom tog mig då jag kom ut från parfymaffären. Jag vet inte vart dom förde mig men jag hörde lösryckta delar av deras samtal så jag förstod vad som var på gång. Då alla tre stigit ur bilen petade jag upp luckan mellan godsutrymmet och förarhytten. Jag öppnade höger sidodörr och gled ned på marken och smög ut på kyrkogården. Jag hade precis fattat posto på stenplattan över Allan Mu då helvetet brakade löst.

Jag startade bilen för att anträda hemresan men stannade igen efter några tiotal meter. Hör nu, Jungfru Skär (Jungfru?Jo hejsan!) skrämma skiten ur en gammal man — chocken kunde ha förvandlat mig till en babblande idiot liksom arkeologen i Mumien vaknar eller psykpatienten i Dr Mabuses testamente. Se här har du en sekatör. Gå till björkdungen där borta och klipp en rejäl knippe slanor. Tag mått efter din egen skönt rundade stjärt och lägg på 15 cm till handtag. Se till att varje slana är frisk och spänstig

Vi återvände till min detektivbyrå sedan jag köpt en klänning till Samantha.. Hon kan inte gå naken på stan eftersom hundratals människor känner igen henne, kommer fram och pratar — i sig trevligt men ingen människa har tid att prata så länge.

Personalen hade tagit väl hand om Charon men han hade endast ätit 4 burkar VOV och var nu vrålhungrig.

Vi återkom till Chicago en tidig förmiddag i Augusti. Vi valde att äta lunch på Ambrosia, ett näringsställe som drivs av “Buck” — ett original sv osäker härkomst. Han och hans gäster älskar att slänga käft med varandra; oförskämdheterna står som spön i backen. Då vi denna förmiddag gjorde entré föll våra blickar på en speciell gäst, ensam vid ett bord: Mike Tyson. Buck: “Men tjänare Mickey! Du kommer lägligt. Idag har vi friterade negeröron med en härlig dip-sås! Mike: “Juste, men jag föredrar Wallenbergare gjorda på finmalda krögarkukar. Och dom vill jag ha som doggybag — brorsan har minkfarm förstår du.”

Vid ett annat bord satt en präst. “Men välkommen goda pastorn! Det är pastorns lyckodag i dag. Vi har nybakta oblater i form av små kors och så har vi ett vin som kan väcka döda.”
“ Ja det låter bra. Huvudsaken att det inte väcker upp äntligen döda krögare.”

“Och här har vi ju Samantha! Ser man på! Och hur många orgasmer har du haft i natt då? Samantha: “Väldigt många fler än som krävs för att ta dig till hjärtintensiven!”

Jag förmodar att sprängningen av skåpbilen dödade de drivande i skoptserrörelsen. I vilket fall som helst har anstormningen av könsstympade upphört. Antal sörjande: Noll (0).

P.S. Vem F-n var Allan Mu??????????????????????????????