Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bristande



En förväntad närhet blev till ett oändligt avstånd och jag hatade mig själv genom gula korridorer. Väsande dörrar, antiseptiska knapptryck. Det var han som skulle dö, och så jag. De stängda ögonen såg aldrig mitt svek, min oförmåga att närvara. Sårskorpan är bortriven nu och minnen rinner ur väggarna
som levrat blod.




Prosa av Anders Perols
Läst 226 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2012-08-11 08:57



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Ruff Rannsakan
2012-08-11
  > Nästa text
< Föregående

Anders Perols
Anders Perols