Jag står vid foten. Tittar upp.

En dimbeslöjad topp reser sig mot skyn.

Den ser ner på mig. Hånar mig.

Kom an bara, ropar den.

Och du skall få se att dina mödor är förgäves.

Jag öppnar min mun för att svara, men ingenting hörs.

Mina läppar formar ord, men dom faller platta till marken.

Ett mullrande gapskratt rasar mot mig. Stenar faller.

Jag faller med dom.