du räckte mig det gula guldet en gång

skänkte mig täljknivarna

jag lade groblad på dina sår

gav dig brygd att dricka

vi reste med orientexpressen

nedlade drakar och demoner

dolde silverskatter i rösen

skrattade i natten

länge jagade jag ensam

sökte nål i höstack

utvann bärnsten

sjöng min sorgsång

medan du lekte med himlakroppar

och talade i tungor

så kom du åter

satt i svartslitet säte

kol bakom ryggen

hånlog, klistrade band för min tunga

skickade dina bandhundar

att bita i mitt ögonlock

välta storvitsten

styra onda floders lopp

jag drogs i långbänk

grät krokodiltårar

nu skuddar jag stjärnstoftet från fötterna

samlar mod till varje pris

för att ta itu med efterräfsningen

jag darrar inte längre

det är bara hjärtesträngarna

som dånar