Vi satt som ett par ungar,

Sugandes på mammors bröstvårtor
Med nappen i reservlager
Under ett par bortglömda ligg i hörnet av städskrubben

Vi tärnades till genitialer bakom skepnader
Av samspel av två inlärda frukter

Som växte i konstgjorda träd som aldrig ville gro,

Vi åt av himlens alla lager
Seglade över varandras kroppar
Som aldrig kom i hamn

Vi bröt själar for att injicera liv i varandras ådror
Spikade ansikten på golvet

Där stolthet dräps
Bar jag mina minnen under lagar
Där tid inte kunde fångas

Andas en vind av passion
och sjunker djupt in i brunnen av livet
för ensam i ett hav
blir du stenarna

Min tro har flugit ut i
skinande ljus,

För blod regnar inombords
i kroppar vi bär

och du är en fånge
i ditt smutsiga sinne

För det jag gjorde ,


Var att gräva ett djupt hål inom mig själv
För att finna mina inre behov,

och det jag fann

var behovet att bli fri från


dig.