jag önskade en gång men det ångrar jag nu för
det är inte värt det och

har
aldrig varit
det heller inte

ens när luften var som lättast att andas
bara klibbig syrebrist i sönderrökta lungor

sympatilös empati det är jag det naglar
i regnbränd hårbotten gungar fram och tillbaka i hörnet
en vals med hennes ångest som skär i bröstet precis som om
det vore min

med samma tårar alltid lika salta svider alltid lika mycket
blekmedel fast oundviklig nedbrytning

och

nattsvarta linser färgar vardagen marinblå när
jag drömmer om att drukna