Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Genomgick en gbp op i november 2009 men allt är inte positivt trots att jag tappat 102 kilo, hittills....och så här känns det just nu 19 augusti 2012. Bilden är tagen i juni...


102 kilo lättare...

102 kilo lättare
men olyckligare än vad jag var förut
Allt har bara rasat
kan inte detta djup snart nå ett slut

Jag är förstås glad att ha tappat denna vikt
men det har även gjort mig så ont
Känner inte igen mig själv
jag är bara ett yttre, inuti är allt tomt

Jag står och tittar på mig själv i spegeln
Jag gillar inte det som jag ser
En människa som tappat bort sig själv
som nu står här och gråter och ber

Har en kropp jag inte tycker om
överskottshud och tomma påsar till bröst
Skrynklig och för jävla ful
att ingen vill ha mig ger ju ingen direkt tröst

102 kilo lättare
men livet är svårare nu
Jag har tappat tron på mig själv
hatar mig själv alla dagar sju

Det var inte så här det skulle bli
livet skulle bli bättre och jag skulle må bra
Men jag blev sjukare än sjuk
det liv jag nu lever är inte vad jag vill ha

Jag har sökt slutet fler gånger
skadat mig själv på flera olika sätt
Men jag har försökt kämpat
livet är faan inte lätt

Vet jag borde uppskatta
mig själv och den person jag jag är
Men då man inte tycker om sin spegelbild
och allt helvete händer som lägger livet på tvär

102 kilo lättare
men ledsen, nedstämd och tom
Har förlorat så mycket
inte bara vikt utan så mycket och många runtom

Bilden utav mig själv där i spegeln
är allt annat än fin,snygg eller ens vacker
Det är inte jag som där syns
bilden ger mig ångestattacker

Ångrar inte att jag opererade mig
men tillfället jag valde var helt fel
Innan man gör en sådan stor sak
borde man som människa kanske ha varit hel

Men jag hade redan börjat bli sjuk
börjat sjunka in i min djupa depression
Jag blev övergiven och lämnad
för en annan person

102 kilo lättare
men jag mår inte bra i min själ
Trodde livet skulle bli till det bättre
men jag mår allt annat än väl

6 månader av livet är borta
jag var förvunnen i en sjukdom
Försökte fler gånger ta mitt liv
sjönk bara djupare ner och blev än mer tom

Hjärtat stannade en gång
i dagar svävade jag mellan liv och död
Men kroppen kämpade
men för alltid en sak i min kropp blivit förstörd

Organen tog stryk
utav de saker som jag gjort
Behandlingar och ingrepp kan bli aktuellt
men hittills har felet inte blivit så stort

102 kilo lättare
men jag känner mig äckligare än segt gammalt snor
Känner inte utav livsglädjen
var mycket gladare då jag var stor

Då kunde jag skratta
jag hade gott om vänner och jag log
Umgicks med någon varje dag
nu sitter jag ensam och önskar att det vore nog

Saknar någon invid min sida
som tycker om mig så som jag är
Som kan ge mig närhet och värme
och bara finnas här

Känner mig så ensam
vill bara få må bra igen
Det jag behöver
är en nära och trygg vän

102 kilo lättare
men hur ska någon kunna älska mej
Så som jag ser ser ut
kommer ingen säga ja utan svara med ett nej

Jag är olycklig
det är inte så här som mitt liv skulle bli
Jag skulle ju känna lycka och glädje
kunna skratta och känna mig fri

Men jag är allt annat
gråter mest varje dag
Ser mig ofta i spegeln
men personen däri är inte jag

Jag har försvunnit
inget kommer ändå bli verklighet av det jag önskar och ber om
Jag är ett sprött och skört skal
utav en människa som tidigare var fylld men som nu är helt tom






Fri vers av Anna-Mia B
Läst 338 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-08-19 20:17



Bookmark and Share


  HelenaW
Stark dikt. Ja, livet blir aldrig som man har tänkt sig. Hoppas att du orkar ta dig till nån som du kan prata om din depression, sänder dig lite styrka på vägen.
2012-08-20
  > Nästa text
< Föregående

Anna-Mia B
Anna-Mia B