Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När himlen brann i inre hamnen.

Du hade eld i dina händer
när du dog
podiet lystes upp
i flämtande mönster

Du lutade
mot din broder
hans skakande axlar
skakade himlen den natten

Jag vände ryggen mot scenen
och grät
såsom få har gråtit förut

*
Jag var berusad
på billig sake
och nerverna drev mig allt längre utåt
jag satt vid havet
och bet naglarna till sår
medan trasor av himlen rodnade i öster

Och orden flöt framåt
och timmarna slog
och männen flöt samman till mönster av färger

Och jag frågade natten
hur gryningen kändes
men avståndet dämpade natthimlens svar.

*

Och du, du dog
med händerna knutna
och de dansande mönstren stannade av
Och fåglarna sjöng
om liv efter detta
lång bortom människans gråbleka hav.

Armerad,
stagnerad;
oändligt frustrerad
fingrarna blöder och fötterna slår
Och jag vandrar stigen
stigen mot stillhet
litar på att vägen är plan där jag går

Och dig kommer jag
att söka efter länge
du som dog på ett podium i ljus
Och den världen du nådde,
den ska också jag finna
och sova intill dig i väggrenens grus.




Fri vers av Szpielmann
Läst 321 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-08-20 14:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Szpielmann