Vinden dansar
över naken kropp
och den varma
klippans rygg
bär mig lugnt

Tillräckligt fjärran,
för att inte överrösta
vågornas stilla möte
med strand,
kämpar liten motorbåt
mot stort hav

Då är tid inne
för mina båda hjärnhalvors
kontinenter att åter
sakta
börja sträva mot varann

Och jag ber
tyst
en bön om motstånd
friktion
som räddar mig från
att slinta
i handlöst
fall