Man går och tänker på personen som den var då i våran tid ihop
Våra minnen
Vårat liv
Skratten, glädjen
Kärleken
Varma sommarnätter
Ljust
Vatten, segelbåt och äventyr
Man glömmer också varför det igentligen tog slut
De glada minnerna följer än, när de mörka försvinner

Saknaden är så stor
Att gå från att vara två till att vara en
Är bland det jobbigaste som finns
En stilla tommhet som suger ner än i mörkret

Men helt plötsligt minns jag
Att jag är här, flera år fram i livet
Du är där du är
Annatgligen är inte heller du samma människa som då
Jag är inte samma människa och troligen om vi träffas
Så blir allt kallt mellan oss

Men så himmla härligt att leva på våra minnen som de är
och inte döda de med de kalla som det är idag.

Kär i minnerna..