Sakta strör stjärnorna sitt ljus
över himlavalvet
sprider en längtan i mitt hjärtan
likt dimman som ger blommorna
sina diffusa skuggor
berör de min själ i sin mystik
dagg på morgonens gräs
och en rodnade himmel om kvällen
inget kan få mig att inte se eller känna
denna förundliga skönhet
detta lugn


Den vilda naturen som ingen förstört
ger mig drömmar tillbaka
blicken från någon som
känner som jag...som förstår
tar till sig...av
allt liv som samexisterar
rosornas doft i solig lund
vinden som leker med gulnade löv
skatan vid boet
och skrattande barn
inget som inte berör


Jag lever av detta
det är liksom jag
ser det som händer runt mig
var dag
andas med lungor
fyllda av livet
av allt de som sker
och så som det blivit


Skogsfen